Jag är så himla glad!

Just hemkommen från bokmässan i Göteborg kan jag och många med mig vittna om att läsförståelse verkligen har kommit i centrum för många debatter, diskussioner och seminarier. Det sjunger i mitt gamla lärarhjärta.

Från förskolan, ända upp på högstadiet, genom de pedagogiska leden och slutligen in i riksdag och regering diskuteras det hur vi ska få upp våra ungar på en god läsförståelsenivå igen (för några år sedan var läsförståelsestrategier ett relativt okänt begrepp bland våra politiker). Nu rör det verkligen på sig, och vi är många som är en del av den rörelsen. Det satsas hundratals miljoner kronor från staten och barn- och ungdomsböcker går emot den allmänna trenden av sjunkande intresse för böcker och läsning.

 

Materialet En läsande klass har nu nått ut till de svenska låg- och mellanstadielärarna. Skrivet av lärare och för lärare. Många, många pedagoger kom fram till mig i Göteborg och berättade om de samtal kring text som de har fått igång i sina klassrum. Grabbar som inte brukar var så där jätteintresserade av läsning har fått en ny glöd – och dikter, fakta- och skönlitterära texter diskuteras under livliga debatter.

Studiehandledningen och texturvalet i En läsande klass är självklart inte något man måste följa. Det har förstås ingen från projektet någonsin hävdat. Jag vet att lärare har en enorm arbetsbörda idag och ingen kan prioritera bättre än de själva, vad de ska lägga sin och sina elevers energi på. En läsande klass är ett erbjudande.

Självklart kan det finnas brister i materialet. Någon tycker att den övningen eller just den texten är sämre än någon annan övning eller text som de själva brukar använda. Använd då den bättre versionen, eller ännu hellre, tipsa om den så att andra lärare kan få ta del av den.

Alla de lärare jag har mött har precis som vi trodde tagit materialet till sig det och gjort det till sitt eget. Mitt förtroende för mina kollegors förmåga att värdera texter och övningar i En läsande klass är helgjutet. Jag har aldrig mött en kollega som har tagit ett material och kört det ”rakt av”. Man anpassar det förstås till sig själv och den elevgrupp man har.

 

Vetenskap och beprövad erfarenhet ska förstås leda oss i vårt arbete. Vi lyssnar och lär av de lärda, men ingenting kan mäta sig med vår egen erfarenhet från vårt eget klassrum.

Det glädjer mig att En läsande klass granskas och nagelfars – såsom alla ”läromedel” bör bemötas. Min förhoppning är att nästa stora satsning som görs, byggs bland annat på de erfarenheter vi idag gör i En läsande klass.

 

En mycket lycklig initiativtagare till projektet

Martin Widmark

En stor kram till alla underbara pedagoger i landet som kämpar för barns rätt till en god läsförmåga

Ulrika Wendéus